Prins Hamlet av Danmark befinner sig inte direkt i något drömläge. Hans far kungen sägs ha dött av ett ormbett, men visar sig om en vålnad för sin son och berättar att han i själva verket blev mördad. Vålnaden avslöjar att det är Hamlets farbror - som nu är kung och har gift sig med Hamlets mor - som ligger bakom mordet. Och vålnaden kräver att Hamlet ska hämnas. Men Hamlet vet varken ut eller in. Talar vålnaden verkligen sanning? Och måste Hamlet i så fall döda sin farbror? Kan han vara säker på att farbrodern inte planerar att mörda honom också? Vågar han ens lita på sin mor? Eller på Ofelia, som han kanske - eller kanske inte - är förälskad i. William Shakespeares pjäs Hamlet - här återberättad av Oscar K. och illustrerad av Dorte Karrebæk - handlar om makt och vanmakt, lojalitet och svek, beslutsamhet och vankelmod, kärlek och likgiltighet, sanning och lögn. Och om hur svårt det ibland kan vara att veta vad man egentligen vill - eller vem man egentligen är, eller vill vara. Det är teman som är lika aktuella nu som för fyrahundra år sedan, när pjäsen skrevs.

…

Lever vi i en värld som i grunden är bra? Eller i en värld där många saker kunde - och borde - vara mycket bättre? För den unge Candide är saken glasklar: vi lever i en värld som i själva verket är bättre än bra - i den bästa av världar. Det har hans lärare, den berömde filosofen Pangloss, sagt och det tror Candide bergfast på. Och allt som Candide upplever under sina många äventyr jorden över - från tvångsanslutningen till bulgarernas här till besöket i Eldorado, \"guldlandet\" i Sydamerika - uppfattar han som en bekräftelse på att Pangloss uppfattning är riktig. Inte ens svårigheterna att få vara tillsammans med den älskade Kunigunda förmår nagga Candides energiska optimism i kanten. Fattigdom, jordbävningar, skeppsbrott, krig, pest, fanatism ... är i själva verket bara bra för oss. Eller? Francois Voltaires roman Candide - här återberättad av Oscar K. och illustrerad av Dorte Karrebæk - är en filosofisk road-movie från 1759. Den är också en klassikernas klassiker på samhällssatirens område, ett rasande angrepp på alla former av inskränkthet och självrättfärdighet och en uppsluppen drift med filosofen Leibnitz idé om att vi lever i den bästa av världar.

…

När Werther lär känna den jämnåriga Lotte i den lilla byn Wahlheim tycker han att han har träff at en ängel. Så skriver han i varje fall i ett brev till sin vän Wilhelm. Men eftersom ”ängeln” har en fästman och verkar vara lycklig med honom bestämmer sig Werther för att dölja sina verkliga känslor och satsa på vänskap istället för på kärlek. Haken är bara att hans förälskelse växer sig allt starkare och parallellt med den svartsjukan och desperationen. Märker inte Lotte vad han känner? Känner hon innerst inne inte samma sak för honom? Är hon verkligen lycklig med sin fästman? Hur skulle hon reagera om fästmannen plötsligt dog? Eller om Werther gjorde det? Johann Wolfgang von Goethes ”brevroman” Den unge Werthers lidanden – här i bearbetning av Oscar K. och med illustrationer av Lilian Brøgger – är ett av litteraturhistoriens mest berömda triangeldramer och en drabbande studie av förälskelsens – och besatthetens – psykologi. Romanen blev en kultbok redan det år den gavs ut, 1774, och Werther något av en förebild när det gällde att tala öppet om känslor. Den unge Werthers lidanden ingår i Daidalos serie Illustrerad världslitteratur