Det tyska 1920-talet var för filosofin ett omvälvande årtionde. I "Trollkarlarnas tid" möter vi fyra högst olika tänkare och person­ligheter, med högst olika livshistorier: Ernst Cassirer, Martin Heidegger, Ludwig Wittgenstein och Walter Benjamin. Med första världskriget och Weimarrepublikens kaotiska tid som bakgrund väver Eilenberger samman deras filosofiska strävanden till ett fascinerande grupporträtt. Cassirer med rötter i nykantianismen fullbordade sitt mäktiga verk "De symbo­liska formernas filosofi" och Heidegger trädde fram som autenticitetstänkare med "Vara och tid". Wittgenstein geniförklarades i Cambridge efter att ha utgivit "Tractatus logico-philosophicus", men drog sig tillbaka som grundskollärare på den österrikiska landsbygden. Benjamin fick sin akademiska karriär avbruten med underkännandet av docentavhandlingen "Det tyska sorge­spelets ursprung" och försörjde sig som fri skribent i Berlin.

Slutåret för Eilenbergers berättelse är 1929. Då disputerade Wittgenstein genom Bertrand Russels försorg på "Tractatus" i Cambridge. I Davos möttes Cassirer och Heidegger på en filosofikonferens, inbjudna för att föreläsa över temat ”Vad är människan?”. Detta skulle bli en kontrovers om filosofins grundfrågor av sådan betydelse att, som Eilenberger säger, framtida idéhistoriker skulle ha tvingats uppfinna den i efterhand om den inte hade ägt rum. Och han försöker tänka sig kulturanalytikern Benjamin som närvarande vid evenemanget i egenskap av journalistisk observatör.

Wolfram Eilenberger är författare och filosof. 2018 belönades han med Bayerischer Buchpreis och Prix du Meilleur Livre Étranger för "Trollkarlarnas tid". Daidalos gav 2023 ut hans bok "Frihetens lågor. Filosofins räddning i en mörk tid 1933–1943. Simone de Beauvoir, Simone Weil, Hannah Arendt, Ayn Rand".

Foto: © Annette Hauschild