Michail Bachtins "Rabelais och skrattets historia" är en undersökning av "den folkliga skrattkulturens" historia. I centrum för Bachtins framställning står François Rabelais, det folkliga skrattets store arvtagare och fullföljare i den europeiska litteraturen. Bachtin ger en ny och utmanande bild av förhållandet mellan officiell och icke-officiell kultur, mellan maktens förtryckande allvar och det befriande oppositionella skrattet. Bachtins bok om skrattets befriande förmåga är själv ett befrielseverk – skriven med en imponerande klarhet och med en smittsam glädje i förhållande till det väldiga lärdomsstoffet. Den ryske språk- och litteraturforskaren Michail Bachtin (1895–1975) framstår som en 1900-talets främsta kultur- och litteraturteoretiker. Hans inflytande har gjort sig gällande inom en rad olika områden av humaniora och samhällsvetenskap. Boken utkom i svensk översättning av Lars Fyhr 1986. Den har sedan länge varit slutsåld. Lars Fyhr har för denna utgåva gått igenom sin översättning.