Trollkarlarnas tid

Det tyska 1920-talet var för filosofin ett omvälvande årtionde. I "Trollkarlarnas tid" möter vi fyra högst olika tänkare och person­ligheter, med högst olika livshistorier: Ernst Cassirer, Martin Heidegger, Ludwig Wittgenstein och Walter Benjamin. Med första världskriget och Weimarrepublikens kaotiska tid som bakgrund väver Eilenberger samman deras filosofiska strävanden till ett fascinerande grupporträtt. Cassirer med rötter i nykantianismen fullbordade sitt mäktiga verk "De symbo­liska formernas filosofi" och Heidegger trädde fram som autenticitetstänkare med "Vara och tid". Wittgenstein geniförklarades i Cambridge efter att ha utgivit "Tractatus logico-philosophicus", men drog sig tillbaka som grundskollärare på den österrikiska landsbygden. Benjamin fick sin akademiska karriär avbruten med underkännandet av docentavhandlingen "Det tyska sorge­spelets ursprung" och försörjde sig som fri skribent i Berlin.

Slutåret för Eilenbergers berättelse är 1929. Då disputerade Wittgenstein genom Bertrand Russels försorg på "Tractatus" i Cambridge. I Davos möttes Cassirer och Heidegger på en filosofikonferens, inbjudna för att föreläsa över temat ”Vad är människan?”. Detta skulle bli en kontrovers om filosofins grundfrågor av sådan betydelse att, som Eilenberger säger, framtida idéhistoriker skulle ha tvingats uppfinna den i efterhand om den inte hade ägt rum. Och han försöker tänka sig kulturanalytikern Benjamin som närvarande vid evenemanget i egenskap av journalistisk observatör.

Wolfram Eilenberger är författare och filosof. 2018 belönades han med Bayerischer Buchpreis och Prix du Meilleur Livre Étranger för "Trollkarlarnas tid". Daidalos gav 2023 ut hans bok "Frihetens lågor. Filosofins räddning i en mörk tid 1933–1943. Simone de Beauvoir, Simone Weil, Hannah Arendt, Ayn Rand".

Frihetens lågor

Wolfram Eilenbergers "Frihetens lågor" låter oss följa fyra filosoferande och skrivande kvinnor under de mörka åren 1933–1943: Simone de Beauvoir, Simone Weil, Hannah Arendt, Ayn Rand. Mot bakgrund av erfarenheterna av totalitarism, landsflykt och krig försöker de reda ut frågor av både politisk och existentiell karaktär. Hur olika de än var – revolutionären och senare kristna mystikern Simon Weil å ena sidan, den jag-förhärligande och elitistiska Ayn Rand å den andra – förenades de, enligt Eilenberger, i sina ansträngningar att komma till klarhet om frihetens villkor, om det spänningsfyllda förhållandet mellan jaget och de andra.

Efter kriget skulle Simone de Beauvoir komma att lägga en grund för vår tids feminism med "Det andra könet" (1949), medan Hannah Arendt i "Totalitarismens ursprung" (1951), som inledde hennes bana som en av 1900-talet viktiga politiska tänkare, försökte förstå rötterna till den katastrof som hon genomlevt. Ayn Rand, som emigrerat till USA från Sovjetunionen, fick efter stor möda sin roman "Urkällan" utgiven 1943. Den skulle komma att sälja i miljon­upplagor och göra henne till en libertariansk föregångs­gestalt. Beauvoirs studiekamrat Simone Weil, lika kompromisslös i sitt liv som i sitt tänkande, svalt sig till döds i ett engelskt sanatorium 1943, efterlämnande ett rikt politiskt och religiöst författarskap. Om henne sade Albert Camus att hon var ”vår tids enda stora ande”.

"Frihetens lågor" väver på ett sinnrikt sätt samman dessa fyra livsöden och ger oss en konkret bild av samspelet mellan liv och tänkande.

Samtidsandar

VINTERN 1949. Theodor W. Adorno återvänder från USA till det sönderbombade Frankfurt och den brådmogna 16-åringen Susan Sontag besöker Thomas Mann i Los Angeles. Michel Foucault, excentrisk student vid École normale supérieure, försöker begå självmord och den krigsskadade Paul Feyerabend återvänder till Wien där han träffar Karl Popper.       

I Samtidsandar väver Wolfram Eilenberger samman dessa fyra tänkares liv och verk. De utgjorde ingen grupp eller skola, men ändå kommunicerar deras författarskap med varandra. De personifierade alla ett liv i upplysningens anda och försökte, med Kants berömda uttryck, finna vägar ut ur en »självförvållad omyndighet». Var och en bedrev, på sitt sätt, filosofi som en kritisk granskning av samtiden.

Samtidsandar är Eilenbergers tredje bok om tänkare i olika tidsskeden. På samma sätt som i de lovordade föregångarna, Trollkarlarnas tid. Filosofins stora årtionde 1919–1929 och Frihetens lågor. Filosofins räddning i en mörk tid 1933–1943, skapar Eilenberger här ett idéhistoriskt panorama genom gripande porträtt av en överraskande konstellation av tänkare.