| Titel | Göra ont. Litteraturens metafysik |
|---|---|
| Författare | Anders Johansson |
| Utgivningsår och antal sidor | 2010, 144 s. Häft. |
| Ämne | Litteraturvetenskap |
| C:a Pris | 144 |
| Bokklubbspris | 126 |
| Översättning | |
| Anmärkning | Glänta Hardcore 03 |
»Vi kämpar mot onda människor. […] vi bekämpar ondskan med det goda.»
När den dåvarande presidenten George Bush Jr talade till folket efter terrorattacken den 11/9 2001 använde han gång på gång ordet ondska. Bush var inte ensam om denna retorik – begreppet ondska har fått en renässans under de senaste decennierna, i politiken, juridiken, humanvetenskaperna, psykologin, journalistiken osv. Anders Johansson placerar i sin nya bok in litteraturen i det sammanhanget. När den moderna litteraturen uppstår under romantiken är det som det godas form par excellence. Och i den formen, den metafysiken, lever den fortfarande. Det visar sig både när kulturministern vill lyfta fram kulturupplevelser som främjar hälsan, och när allmänheten skriver dikter till minne av den mördade Engla Höglund. Litteraturen blir allt godare, samtidigt som myten om ondskan blir allt starkare.
I Göra ont tacklas denna situation från en mängd olika håll. Johansson diskuterar allt från Abu Ghraib-foton och Radovan Karadžic´s poesi, till Nikanor Teratologens excesser och riddar Katos skavande hjärta. Resultatet är inte en stegvis väg från syfte till slutsats, utan snarare en mångfacetterad väv där myten om ondskan avslöjas och fördjupas, samtidigt som den litterära godhetsmetafysiken synliggörs och rivs sönder, försvaras och förkastas. Är det först i mötet med före-ställningen om ondskan som litteraturens existens kan motiveras? Hur skulle en ond litteratur se ut?
»Det vanligaste svaret på frågan varför man överhuvudtaget ska diskutera litteratur i relation till ondska är alltså att litteraturen är särskilt bra på att gestalta ondskan, öka vår förståelse för den, osv. Det är ett dåligt svar, bland annat för att det naglar fast litteraturen i den traditionella idealistiska position som istället borde synliggöras och ifrågasättas. Det är av den anledningen man bör svara genom att vända på frågan: det är inte ’ondskan’ som behöver litteraturen utan tvärtom! Genom att relatera litteraturen till den allt populärare föreställningen om att begreppet ondska har ett innehåll skulle man om inte annat antingen kunna befria litteraturen från något av dess nedärvda godhet, eller också börja precisera vad denna godhet faktiskt består i.»
Anders Johansson är litteraturvetare och kritiker. Han har tidigare givit ut Avhandling i litteraturvetenskap och Nonfiction.
Köp
