
| Titel | Vittnet |
|---|---|
| Författare | Michael Azar |
| Utgivningsår och antal sidor | September 2008. 96 s. Häftad |
| Ämne | Filosofi & samhällsteori |
| C:a Pris | 145 |
| Bokklubbspris | 125 |
| Översättning |
Det sägs att en människa bara kan vittna med blo det eller med ordet. I det första fallet är vittnet den som går i döden för sin sanning. Vittnet vittnar med sitt eget liv och vinner därigenom trovärdighet. Ordet för vittne på klassisk grekiska är just »martyr». »Jag tror inte», skriver Pascal, »på andra berättelser än dem där vittnena var villiga att låta sig dräpas.»
I det andra fallet pånyttföder vittnet det förflutna genom att ta till orda: »Jag sågdet med mina egna ögon, det var så här det gick till...» Men hur vittnar man på ett trovärdigt sätt om en unik erfarenhet? Den filosofi ska frågan om vem man kan lita på öppnar sig här mot den juridisk-politiska frågan om hur vittnesmål sanktioneras eller avfärdas beroende på vem som talar. Även om tungan är »den svagaste lemmen», skriver Luther, kan den göra större skada än någon annan »i andliga och världsliga saker». Det mänskliga vittnesmålet har alltid underkastats sträng reglering – vem som helst får inte ta till orda när som helst om vad som helst. Många är de som med sina egna ögon bevittnat det som egentligen inte var avsett att ses med livet i behåll. »Du har ingenting sett i Hiroshima», upprepar en röst i Marguerite Duras Hiroshima, mon amour. Primo Levi i sin tur förklarar att ingen överlevande någonsin kan vara ett trovärdigt vittne av Förintelsen: »de som skådat Gorgons ansikte, de har inte återvänt för att berätta om det, eller så har de återvänt stumma». Antingen likviderade eller för evigt mållösa av fasa, det ges inget tredje. Och ändå vittnar Levi, måste Levi vittna, eftersom han samtidigt inte kan betrakta koncentrationslägrens offer som martyrer. Ty för vilken sak, för vilken högre sanning, gick de i så fall i döden?
Michael Azars essä ringar in frågan om det trovärdiga vittnet och vittnesmålet genom att följa den västerländska idétraditionen från Sokrates död, via Jesus uppståndelse, till tortyren i Guantánamo.
Michael Azar är författare och docent i idéhistoria vid Göteborgs universitet. Bland hans tidigare verk kan nämnas Frihet, jämlikhet och brodermord, Sartres krig och Döden i Beirut.

Köp
