| Titel | Nonfiction |
|---|---|
| Författare | Johansson, Anders |
| Utgivningsår och antal sidor | 2008. Glänta. 256 sidor hft. |
| Ämne | Litteraturvetenskap |
| C:a Pris | 176 |
| Bokklubbspris | 150 |
| Översättning |
Jesu ansikte, Björnen sover, Sendero Luminoso, USA-hat, Ulf Lundells bilåkande, Rimbauds afrikanska liv, porrnovellens stil, domen mot Åke Green, konspirationsteorin som strategi ? om detta och en hel del annat handlar Anders Johanssons nya bok. I tio essäer försöker han lämna det han vet och lämna ut det han inte vet. Frigöra sig från det säkra och osäkra det fria, i litteraturen såväl som i verkligheten.
Det börjar med folkpartisten Cecilia Wikströms motion om införandet av en litterär kanon i skolundervisningen, och slutar med ett försök att skriva slarvigt. Vad som håller samman det hela? Den som vill ha ett svar på det i förväg riskerar att bli besviken. För detta är ett försök att odla ett essäistiskt skrivande, att ta essäformen på allvar. Alltför ofta, skriver Johansson i förordet, står essän numera för »ett skrivande utan risktagande. Ambitionen här har varit att göra något annat. Inte att åstadkomma ett skrivande vars främsta funktion är att presentera en färdig tanke, utan att närma sig ett skrivande som är tänkande; ett skrivande som är objekt lika mycket som subjekt, som måste riskera haveri för att överhuvudtaget kunna vinna något.»
Så sett är Nonfiction ett försök att bryta ner gränserna mellan skönlitteratur och facklitteratur, vetenskap och essäistik, tänkande och skrivande, underhållning och upplysning. Med i första hand Gilles Deleuze som teoretiskt bollplank närmar sig Johansson det blodiga inbördeskriget i Peru med samma attityd som han vänder sig till den svenska samtidsromanen: »fakta» och »fiktion» är i det perspektivet två falska beteckningar som först och främst hindrar oss från att se det avgörande. Och det avgörande är kanske den föränderlighet som karakteriserar både verkligheten och litteraturen, den icke-begreppslighet som trotsar varje definition.
Nonfiction tar vid där Johanssons hyllade och utskällda Avhandling i litteraturvetenskap slutade. Engagemanget är detsamma, bara kompromissviljan är mindre.
Anders Johansson, född 1968, är redaktör, litteraturvetare och kritiker. Han har tidigare givit ut Avhandling i litteraturvetenskap: Adorno, Deleuze och litteraturens möjligheter (2003), samt Efter Adorno (2003, red. med Mattias Martinson).
Köp
