»Tyvärr domineras diskussionen om utbildning, konst och kultur av två sidor som båda intar en nedlåtande och antidemokratisk attityd till människorna. Det finns en liten minoritet som fortsätter att hävda att demo-kratiseringen av det intellektuella och kulturella livet oundgängligen kommer att leda till försämrad kvalitet. ... Idag är emellertid mycket få människor beredda att rakt upp och ner försvara en så elitistisk uppfattning. Majoriteten av samhällets företrädare är till det yttre och i sitt eget medvetande antielitistiska. De applåde-rar ständigt massans delaktighet, söker få till stånd en offentlig dialog och vurmar för att alla ska få komma till tals. De hyser emellertid föga tilltro till medborgarna. Precis som de traditionella elitisterna anser de att medborgarna saknar förmåga att dra nytta av kultur och utbildning på hög nivå. Men i motsats till den gamla konservativa eliten gör de inga försök att utesluta människor. Istället vill de omvandla det kulturella och intellektuella livet så att det framstår som gästvänligt för en allmänhet som inte kan förväntas engagera sig för det yppersta. Man ser sig som förmyndare för allmänheten och behandlar individerna som barn som behöver skyddas från mer störande kulturella och intellektuella krav. Resultatet blir att förflackningen sprider sig.» Ur författarens förord Frank Furedi är professor i sociologi vid University of Kent.