Gruvgas. Essän, vreden, politiken

ISBN:978-91-7173-466-2
  • Utgivningsår och antal sidor: 2015. 100 sidor. Inbunden
  • Översättning: Johan Öberg
Utkommer i december 2015
180 kr
Medlemspris:168 kr
Inkl moms och frakt
 
  • ranska kolgruvarbetare har använt benämningen ”den onda gasen” och detta inte utan anledning. Så kallad gruvgas kan nämligen orsaka våldsamma explosioner och bränder och har genom åren kostat tusentals kolgruvearbetare livet. Gruvgasen, som huvudsakligen består av metan, är färg- och luktlös, något som förstås gör den extra besvärlig att hantera. Kolgruvearbetare brukade ta sig med en småfågel i en bur ned i gruvan: om fågeln fick problem att andas var det fara å färde. Georges Didi-Hubermans essä "Gruvgas" hand­lar om katastrofer och katastrofberedskap och utgår – rent konkret – från kolgruveolyckor. Men Didi-Huberman använder också gruvgasen som klargörande bild för vår historiska och kollektiva belägenhet: somliga katastrofer är till en början färg- och luktlösa och kan därför smyga sig på oss i skydd av en förrädisk normalitet eller någon annan mer påtaglig historisk process; historiens olika folkmord har ju till exempel inte kallat sig själva folkmord i förväg. Med hjälp av Walter Benjamin, Theodor Adorno, Giorgio Agamben och – framför allt – Pier Paolo Pasolini och dennes experimentella dokumentärfilm "La rabbia", Ursinnet, resonerar Didi-Huberman om våra möjligheter att se eller åtminstone ana vad som väntar bakom nästa dagspolitiska hörn. Han diskuterar bland annat de kontrasterande bildernas – det filmiska montagets – betydelse för vår förmåga till kulturell självsyn. "Gruvgas" är en bok som låter estetisk reflektion och politisk analys mötas på ett i svenska sammanhang mindre vanligt vis. Georges Didi-Huberman är filosof och konsthistoriker och verksam vid École des hautes études et sciences social i Paris. Han har publicerat en rad konsthistoriska och essäistiska verk. Didi-Huberman tilldelades i september 2015 Theodor W. Adorno-­priset för sin essäistik.